*host host*

Minns ni det här inlägget, där jag biktade mig och berättade hur jag inte var nöjd med kalendern jag hade valt (som vanligt) och därför hade beställt en ny (som vanligt). Det tog en halv evighet för kalendern att ta sig fram från Australien och när den väl damp ned i min postlåda var förväntningarna skyhöga. SKYHÖGA! Och ni vet ju hur det är när man har skyhöga förväntningar på något – de faller ofta ganska platt. Så även kalendern från Frankie.

Missförstå mig nu inte, den ÄR ljuvligt fin. Verkligen. Men för mig funkade den bara inte. Kanske var det layouten på själva kalendern, kanske var det något annat jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag beklagade mig lite på IG varpå Mela berättade att hontyckte den såg underbar ut men att hon inte lyckats beställa en innan de tog slut. I bästa pay it forward-anda undrade jag om hon kanske ville ha min, med kludd och allt. Det ville hon gärna. Idag har hon förhoppningsvis fått den via en vän som skulle till Blogger Bootcamp som Mela är med och arrangerar. Sjukt mycket bättre än att den fick ligga undanstoppad i en mörk skrivbordslåda, kan jag tycka.

Och jag då? Jo, jag köpte förstås en ny kalender. Inget från vare sig ebay eller fjärran land dock den här gången, utan en från svenska Personlig almanacka. Jag har kört med deras kalendrar flera gånger förut och gillar dem jättemycket. Visst, de är vare sig kawaii eller något man är helt ensam om, men det gör inte så mycket när innehållet är så strålande (och modifierbart vid beställning). Jag tror att det är tredje gången jag har en almanacka från dem, och nu känns det som att jag hittat hem för 2013. Skönt!